Hundbiten

Ja, jag blev biten av en hund igår. Rekommenderas inte, haha. Nä, det är ju verkligen inget att skratta åt för det kunde ju ha gått riktigt illa. Men nu i efterhand skrattar jag lite ändå. Var ute och gick igår kväll och plötsligt ser jag en hund med sin ägare komma emot mig, kanske 100 meter framför mig. Hunden rusade iväg mot mig och ägaren försökte nog kalla på honom men lyckades inte riktigt. Jag promenerade på vänster sida av ett traktorspår och hunden sprang emot mig på högra sidan. När hunden var jämsides med mig stannade den och jag trodde att läget var lugnt och att den bara tänkte bekanta sig lite med mig. Hunden gick runt mig och jag tog några steg åt sidan när hundjäveln plötsligt biter mig i vänstra låret. Sedan verkade det som att hunden skulle attackera mig igen så jag skrek från botten av mina lungor att hundägaren skulle göra något. Ägaren hann äntligen fram till hunden och bad om ursäkt och sa att han trodde att jag var hans fru? Uppenbarligen lät han hunden springa lös eftersom han trodde att den kände mig. Han frågade om jag var ok och jag väste fram ett ja och gick sedan raskt iväg. Ärligt talat var jag så överraskad och chockad så jag tror inte att jag fattade att hundskrället faktiskt hade bitit mig. Dessutom ville jag bort, bara långt bort från hundeländet. Sedan tittade jag ner på mina byxor och såg ett hål på vänstra låret. Kände på samma gång att det brände lite så jag skyndade hem.

Min värdmormor är här och hjälper till lite och hon är tack och lov en handlingskraftig kvinna. Hon ringde till walk in-clinics och läkarbekanta och farmaceuter och god knows what och jag ringde till min counselor Maria och Au Pair in Americas nödnummer. Fick reda på vilka kliniker som hör under min försäkring så vi bestämde oss för att åka direkt följande morgon, alltså idag. Vi desinficerade och putsade och fixade och sen for jag och sova. Eftersom jag är vaccinerad mot stelkramp så var det inte akut att åka och visa upp det. Maria var här på besök i december och då pratade vi om vad man ska göra om man blir sjuk eller behöver ta nåt blodprov eller måste till läkaren av en eller annan orsak. Aldrig hade jag då trott att jag skulle behöva vård för ett hundbett. Morr.

Så idag har jag varit till New England Urgent Care i Simsbury för att visa upp såret. Jag måste putsa och hålla det rent och följa med eventuella förändringar men det är mycket osannolikt att det leder till något värre. Dock måste vi ta reda på vem hundägaren och hunden är för att vara säkra på att hunden har alla vaccin i skick. Min värdpappa jobbar på den saken just nu. Jag är totalt värdelös på hundraser så det enda jag vet och minns är att det var en stor hund. Hade inte riktigt tid att lägga ägarens utseende på minnet heller men min värdpappa sa att det löser sig. Alla känner alla i det här området så det borde inte vara så svårt att ta reda på vem det gäller.

Jaja, ska då verkligen vara jag att råka ut för något sånt här. Men don't worry hörni, jag är ok och allt blir nog bra! Ska chilla lite och sen köra till Panera och hämta lite fredagslunch.