September

Goder afton. Kom nyss hem från Cheesecake Factory, där jag åt middag med Lina, en tysk au pair. Åt avokado toast och en caramel pecan turtle cheesecake. Mumma. Är sådär passligt mätt nu. Och nu måste jag dela med mig av en rolig historia. Nå, ur mitt perspektiv är den i alla fall rolig. Den som inte orkar läsa kan ju bara scrolla vidare, 

Fick ett meddelande på Facebook för några veckor sedan, av Lina som jag då inte alls kände. Meddelandet var skrivet på tyska, så jag svarade på tyska. (Lina berättade sen att hon hade trott att jag också var tysk.) Vi hade uppenbarligen också två gemensamma vänner på fejjan, och de var båda två från Tyskland. Anyway, Lina hade nyss flyttat hit och kände inte riktigt några människor här ännu så hon frågade om vi kunde träffas nån dag. Aber klar, svarade jag och så hämtade jag henne en kväll för att gå ut och äta middag. Vi hade hela tiden chattat på tyska och jag var mycket förvånad över att hon inte hade genomskådat min tyska. Funderade också lite (eller ärligt talat väldigt mycket) på hur i all världen hon hade kommit på att skriva till mig, eller hur hon ens hade hittat min profil. Hursomhelst, när jag plockade upp henne tänkte jag att jag måste berätta på direkten att jag inte alls är tysk. Min tyska må funka i fb-chatten, men jag kan då inte pull it off när jag pratar. Zu schwierig. Så när jag träffade henne sa jag direkt att hej, jag är faktiskt från Finland, men vi kan absolut prata tyska om du vill. Och Linas blick alltså, den var helt obeskrivlig. Hon kollade på mig i några sekunder, helt chockad och sen började hon gapskratta. Så skrattade vi båda två en stund och sedan sa hon att hon bara hade hittat mig på fejjan en dag, trott att jag var från Tyskland och skickat iväg ett meddelande. Alltså världens bästa story. Det bästa är att vi har superkul tillsammans, och att hon tycker om att äta lika mycket som jag. Och en till kul grej, hon har en lillebror som är superintresserad av Finland!!! Så Lina visste till exempel att Finland har två nationalspråk. Haha, Gotta love it. 

Blir ett matbetonat inlägg det här, once again. I måndags åt jag middag med Anna (som också är från Tyskland) på The Elephant Trail. En jättebra restaurang som finns i både Avon och West Hartford, men som jag aldrig har testat innan. Åt mangokyckling och funderade hur vi båda hade kunnat missa en så bra restaurang. Well, vi hinner ju gå dit fler gånger. Gör du något annat än äter, kanske någon bloggläsare undrar. Jovisst gör jag annat. Har faktiskt jobbat ca 8-17 alla dagar den här veckan. I tisdags träffade jag också au pairerna på Starbucks. Vi träffas alltså där på tisdagar, har kanske nämnt det någon gång tidigare. Det är öppet för au pairer från alla olika au pair-organisationer, Det är inte obligatoriskt eller något, men det är kul att hänga där. Det var organisationen Cultural Cares counselor Maria som startade träffarna för över 20 år sedan. Och denna vecka var det ovanligt många au pairer där. Ser faktiskt nya ansikten där nästan varje vecka, men tyvärr hinner man inte riktigt umgås med, eller lära känna alla. Träffade i alla fall en ny au pair från Sverige den här veckan. Finskorna lyser fortfarande med sin frånvaro. Vet inte om jag skrivit om det förut, men jag får känna mig väldigt exotisk här i och med att jag är den enda från Finland. Närmsta finska au pair bor i Stamford, som ligger en och halv timme härifrån. Tyskorna är annars den största au pair-gruppen. Visste ni att Tyskland har 80 miljoner invånare? Det är ganska viele Menschen det. Fick lära mig detta i början av mitt au pair-år. Tror att en av tyskorna frågade om Finland har många miljonstäder, och jag bara eeeeeehhehhehe. Nicht richtig. Så det är ju helt logiskt och proportionellt att det finns typ 20 au pairer från Tyskland här men bara en från Finland.  

Imorgon ska jag jobba 8-15 och sedan är jag ledig resten av helgen. Yaaaaaay!